Soffiloffan

Flickan som babblar alldeles för mycket..

Man står vid ett vägskäl och vet inte vilket väg man ska ta.. (6/4)

Ibland vet man inte vem man ska prata med när det behövs..
Jag har alltid ( de senaste 1 1/2 åren) haft Dig o kunna prata med.. om allt.
Visst, du kanske inte har lyssnat fullt ut.. men jag har kunnat prata med dig.
Jag har litat på dig.

Men nu, när det är dig allting handlar om, så kan jag inte säga ett ord.
Jag vet att jag har flera som jag kan prata med, men det var.. något med dig.
Något som gjorde att du fick mitt förtroende.

Det har inte försvunnit.. Men däremot känns det som att det som var Du & Jag - VI är borta..

Jag kan inte förklara för någon hur allt ligger till, för jag vet inte själv..
Inte mer än att jag känner mig osäker.

Jag kan ha vissa funderingar, tex om det är saknad efter dig som gör att jag vill träffas..
eller om det är för att se hur våran vänskap håller sig, i varandras närhet..
Om det kan ge en nytändning.

För som det ser ut idag halkar vi bara ifrån varandra mer och mer för varje dag som går.
Och jag vill inget mer än att ha kvar dig.
Du har vart min absoluta bästa vän,
INGEN har fått det förtroende som du har haft.

Men funkar det inte, kanske det är bättre o bara lämna varann..
Dey känns ju som om vi redan är påväg o göra det..

Förlåt </3