Soffiloffan

Det känns så konstigt alltihop. Nu sitter jag här, har redan packat en resväska och en stor låda med saker till Falun. Ska snart upp o packa mer.. men det känns så sjukt.
L i l l a   j a g , t i l l   F A L U N ? !

Jag vill inte lämna min familj.. vänner m.m.  Jag har rädslan av att jag inte kommer trivas däruppe.. Eller att jag kommer bli nån annan. Ändå finns det inget hellre jag vill än bara fly allt.
Lämna gamla sletna Vänersborg och börja om, fullständigt.

Fällde några tårar förut, saker o ting kommer aldrig mer bli detsamma. En vänskap kommer, inte splittras, men säras.
Vi kommer inte träffas på en evighet, och vi har inte ens flyttat ännu.  :(.
Sen fällde jag tårar igen uppe på rummet, där jag håller på o plockar undan mina saker. Packar ner saker o ting som har en hel del jävla minnen med sig, som ska bort. Packas ner och hamna ute på vinden. Jag vill ju inte ha med mig dem till Falun, inte när jag ska "börja om " mitt liv där.

Jag vill hitta på något skoj till helgen., Umgås med nära o kära vänner min "sista" helg i Vänersborg. Men det kommer säkert inte ske det heller. Jag vill ha skoj med Martina, men hon verkar för upptagen med flytten :/.
Nån som vill hitta på något skoj ?



bajs